Naturdagbok | Höstlig upptäckarglädje och lite kulturhistoria
Naturdagbok som uppdateras med jämna mellanrum, denna gång med temat Höstlig upptäckarglädje och lite kulturhistoria. Om inte texten syns: skrolla på bilden för att se hela bildtexten.
Bilderna tagna av Kari Penttinen.
Kari Penttinen
”Biolog, särintresse fåglar, växter, och svampar. Specialiserad på fiskbiologi. Tidigare rektor för Finlands fiskeri- och miljöinstitut, numera pensionär. Besökt Madeira tio gånger tillsammans med frun Marita för vandring längs levador och verador (bergsstigar). Två vuxna söner, båda var med på ruskavandringen i Lappland i höst, tre barnbarn, alla pojkar. Flyttat från Jakobstad till Åbo för studier vid Åbo Akademi 1966 och till Pargas Tennby 1979.”
När sommaren är slut och man fått njuta av sommarens blomsterprakt riktas intresset på att skörda svamp i stället för att söka blommande växter. Senaste höst koncentrerade jag mig på att följa med hur länge man hittar blommande växter på hösten. Orsaken var att jag råkade titta i mitt herbarium och gick i tankarna tillbaka till 50-talet.
Jag började på ettan i Jakobstads samlyceum 1957. På sommaren efter första klassen skulle man samla 30 växter och efter tvåan 30 till och efter trean ännu 30. Jag tyckte om att samla växter, men jag tyckte ännu mera om att meta och spela fotboll. När skolan sedan började upptäckte jag att jag inte fått ihop 30 växter utan fick försöka hitta växter som blommade ännu i september.
Skelört, Chelidónium majus. Gula blommor med fyra kronblad. Från stammen kommer orange mjölksaft som man använt mot vårtor och urineringsbesvär. Tennby, Vattentornsbacken 28.9.2021.
Åkertistel, Cirsium arvense. Svårt ogräs. Den överjordiska delen dör under vintern, men rötterna går en halv meter ned i jorden och skjuter nya skott på våren. Honplantornas blommor är blekt violetta, hanplantornas blommor röda. Kalkvägsdiket mitt emot Praktia 9.10.2021.
Femfingerört, Potentilla argéntea. Honungsbin kan hitta nektar och pollen i femfingerörten. Såris 31.10.2021.
Renfana, Tanacetum vulgare. Växten har använts som maskmedicin, mot magsår och till växtfärgning. Norrby, Kraftgatan 8.10.2021, nästan utblommad, skulle inte duga i mitt herbarium!
Gårdsskräppa, Rumex longifólius/Krusskräppa, R.crispus. Ogräs som är släkt med ängssyra och bergssyra. Som vissnad skulle den inte ha dugt i mitt herbarium och som 13-åring skulle jag ha tyckt att det var pinsamt att berätta för läraren att jag pressat och torkat två skräppor 🙂 Snäckviken 9.10.2022.
Baldersbrå, Matricaria perforata. Växten var en av de härdigaste och hölls fräsch ända till köldperioden i början av december. Norrby 8.11.2021.
Rölleka, Achilléa millefólium. Gammal medicinalväxt. I växten finns bitterämnen och den har använts som medicin för att lindra reumatisk värk och för att bota magsår. Till min förvåning var den helt fräsch ända till slutet av november. Norrby 8.11.2021
Då man samlade växter under skoltiden, skulle de torkas i en växtpress mellan stora ark av läskpapper eller tidningspapper. Hela växten med rot och stam skulle med. Om växten inte rymdes, måste man vika den vackert.
Sen skulle den monteras snyggt på ett stort växtpapper, fästas med smala klisterremsor eller sys fast i pappret. Egentligen skulle man inte göra utsvävningar och försöka vara konstnärlig och limma upp delar av stammen som fjärilar
Till slut samlades de monterade växterna i ett herbarium.
Växterna måste artbestämmas. Det gjorde man med hjälp en flora som alla skolelever måste köpa. Den bok som användes var ”Finlands kärlväxter” av Otto Alcenius, 12:te upplagan från 1953, den första upplagan hade kommit redan 1863! I floran finns inte en enda bild av växter, endast bestämningsnycklar.
Artbestämningen började med att man räknade antalet ståndare i blomman. Om ståndarnas antal var sex, fyra längre och två kortare, hörde växten till 15:de klassen, Tetradynámia. Sen gick man till bestämningsnyckeln för den klassen och tog reda på till vilken ordning växten hörde.
Så småningom kom man fram till vilken art det var fråga om. Ganska krävande för en 13-åring! Konstigt att läraren nöjt sig med det latinska namnet Erysimum cheiranthoídes och inte krävt det svenska namnet åkerrym (numera åkergyllen)! I pressat tillstånd är den i praktiken omöjlig att identifiera. Tänk hur mycket enklare det är nuförtiden då man kan göra ett fotoherbarium!
Som sista blomma har jag sparat en riktig goding, Bergklint, Centaurea montana. Den anses vara förvildad, men sprider sig numera fritt. I Finland har man hittat den på 1526 platser, i Pargas på 17 ställen, de flesta på Stortevolandet och nu första fyndet i Tennby! Blommande exemplar 20.10.2021 och grön växt utan blomma ännu 19.11.2021!